Hur jobbigt är det inte att vara människa ibland, eller ja, tjej?
Först är du hur glad som helst och känner att allting verkligen går bra, du har fått reda på ditt liv osv osv. Du mår helt enkelt toppen! Sen utan någon anledning så rasar humöret och du undrar hur du är funtad egentligen. Där ifrån går allting nedåt och du är nedsämd och helt plötsligt känner du att det är ingenting värt längre, att ditt liv är kasst.
Så är det med mig, jag har börjat fått sådana himla humörsväningar att jag ena stunden kan vara hur lycklig och glad som helst till att bli helt deppig och bara vilja gråta. Det är så himla jobbigt, kan inte livet bara vara en dans på rosor?
Jag förstår inte varför just jag ska råka ut för alla besvär, jag som försöker göra rätt med saker hela tiden, att jag ska råka ut för två personer som ni. Båda borde tänka om och inse hur mycket skada ni har gjort.