Jag skriver som Emfa skrev i sin blogg nu, för det är så jävla sant.
Man sitter fast i en jäkla skidbacke, man tar sig upp för backen första gången och då är det helt otroligt och spännande, man får testa någonting nytt. Man är uppe på toppen och slänger sig ner, då kommer den härligaste känslan på hela resan tills man plötsligt faller om kull. Man ger det en chans till och åker upp igen, man slänger sig ännu en gång nedåt i backen och det är lika underbart då och den här gången tror man att man verkligen inte ska ramla, men så händer det igen. Man faller pladask och är lika hjälplös som den första gången.
Ihopp om att man inte ska ramla denna gång gör man denna resa om och om igen men samma sak kanske händer igen.
Men är det värt det? Ska man chansa och ta en risk att falla helt hjälplöst ned igen, eller ska man stå på sig och ta den säkra vägen och börja med barnbacken och testa något nytt, ta om allting från början.
Saken är ju den, att man tillslut kan lära sig utav sina misstag, men man är så hoppfull att man gör om det om och om igen.
Vem vet, nästa gång du står längst uppe i backen och slänger dig nedför igen, denna gång kanske du inte ramlar... eller?