Nu tänker jag skriva lite som Jennifer tidigare gjort i sin blogg.
Jag önskar verkligen det bästa för min familj och mina vänner. Ibland förstår de riktigt inte hur bra de är. Men det är då jag som mest skulle vilja byta med dom, så att de kan se sig själva med mina ögon och hjärta. Då skulle de verkligen förstå hur mycket de betyder, hur mycket man bryr sig. För visst kan det där med känslor vara svårt att förstå ibland?
Ibland har du så mycket glada känslor som bara vill ut, men det finns inget sätt att forma dem på. Du vet inte riktigt hur du ska säga allting du känner.
Sen är ju de arga känslorna kanske ibland lite svårare att få ut och ibland mycket enklare att få ut. Det är hur lätt som helst när man är ledsen att bara skälla ut någon, slå i saker, gråta så att man skakar. Men ibland så är du så deprimerad så att känslorna bara stannar inne, de sitter isolerade i  hjärtat. Då gör det bara ont och man vill inget helre än att kunna få ut dem på något sätt.
Men då är ju den stora frågan att varför är det mycket svårare att uttrycka sina känslor till sina vänner och familj, det är så lätt att bli arg och skälla på dem lite för ofta. Men alla gånger vi skäller på dem, varför säger vi inte att vi älskar dem av hela vårat hjärta lika ofta som vi skäller ut dem?  Det är lite utav en kuggfråga, för ärligt talat så vet jag inte varför inte jag gör så.