Hm, ja min happy dag varade ju verkligen länge. Sitter och väntar på lektion och så klart så ska någon spela låtar som väcker minnen, låtar med oerhörda texter. Texter som får mig att vilja lämna allt och bara resa iväg och aldrig komma tillbaka, resa iväg med min familj och mina vänner, resten känns som att det kan kvitta just nu,,,
Jag undrar vart mina vänner verkligen är när jag behöver dem som mest, när jag behöver deras råd och deras axlar att luta mig mot när allting bara går fel.
Just nu känner jag mig så himla förvirrad, jag kan varken skilja på rätt eller fel känns det som. Jag saknar personer som aldrig mer kommer att komma tillbaka. Det gör så ont att tänka på det, och en sak till som jag verkligen inte tänker skriva ut.
Men det har hänt förut, och varför kan det inte hända då igen? Det kommer att hända, och det kommer att hända snart. Det är jag säker på, och orkar jag verkligen en sådan motgång just nu frågar jag mig själv. Jag tror inte att jag gör det, så vad ska jag göra om det händer? Bara bryta ihop och aldrig mer komma ut igen låter som en bra idé...
Det enda jag vill är bara att du ska sluta, sluta innan det är försent, sluta innan du efterliknar honom, Snälla, du måste tänka på oss med, inte bara på dig själv. Du har ansvaret för att tänka på oss, en rättighet.
Inte heller kan jag berätta det för någon heller, eller jag har EN person som jag kan säga det till, men det känns som att det kvittar eftersom att den jag verkligen kan säga det till, inte kommer bry sig ett skit. Så tala om för mig hur fan jag ska må och hur jag ska göra!?
asdmasd,asd

Ska i alla fall vara med Ida, Anna och Minna idag, får hoppas på roligheter i alla fall.