Nu sitter jag och gör verkligen ingenting. Eller jo, jag sitter och väntar på att min film ska bli klar någongång så att jag kan lägga mig ner och kolla på den och sen somna så skönt som jag jämt gör. Ska bli göö.
För övrigt har jag inte gjort så mycket idag, var i skolan och hade projektarbete och sedan stannade jag kvar på coach tiden och gjorde datakunskaps prov. Hann dock inte göra klart den sista uppgiften och rätta till självklara fel eftersom att jag var tvungen att springa ner till bussen 5 minuter innan den skulle gå.
Jag har ju nämnligen tappat mitt busskort och var tvungen att åka till letälv innan klockan fyra, så jag hade inget val än att ta den där bussen och slarva lite med provet. Jag hoppas att han har förståelse för min situation.

Ja, imorgon är det fredag och det ska bli så skönt, har dock Branch någonting, har ingen aning om vad det är vi läser nu. Men gympa har vi också, så vi har bara en lektion med projekt arbetet imorgon och det ska bli skönt, men ekonomin kan ju gå och dra sig, för den gillar jag inte.
Sen när jag kommer hem från skolan så har jag inte en blekaste om vad jag ska göra, jag ska inte åka till Karlskoga med Anna i alla fall, det är en sak som är säker!
På Lördag blir det antagligen hos Robin med the gang, och antagligen med Lou med, ska bli skönt att träffa henne igen eftersom att vi aldrig träffas nu för tiden, sorgligt men sant.
Hm, på söndag blir det antagligen bara att plugga som en jude, eller försöka i alla fall, men känner jag mig självrätt så kanske jag kollar på det jag ska göra en gång, sen bestämmer jag mig för att inte göra det för att det är för jobbigt. Kan jag inte bara vara plugg för engång eller? Ujuj.

Och en sak som jag stör mig jävligt mycket på är att jag var så jävla grinkärring på Hultsfred. Det var ju nämligen så att vi egentligen skulle se Jimmy Eat World men vi hittade inte till scenen och inga "vakter" heller för den delen, så då fick vi gå till Rage against the machine. Sen där med att jag var så jävla grinig och inte visste vilka de var så uppskadde jag dem inte ens, vilket jag nu i efterhand irriterar mig så jävla mycket på.
När ska jag få chansen att ta vara på varenda sekund utav dem igen? Komma in i trans utav den underbara musiken som ljuder i huvudet på mig.
Det kommer nog aldrig hända, med min tur. Men jag hoppas och jag ber, för att Rage är ta mig fan ett mirakel som Gud sänt oss. Hur mycket man än lyssnar på dem så blir låtarna aldrig uttjatade, utan de blir istället bara mer och mer ljuvliga och man vet till slut inte vart man ska ta vägen.
JAG ÄLSKAR RAGE!